Stackars Danne… Han får nu agera ofrivillig modell. Hur som helst så är jag barnsligt förtjust i sånhär text som hänger på det som rör sig – precis som ICA-reklam-texterna.

(Världens kortaste fimsnutt)

• • Comments [1]

Möten hela dagen, men si jag hann med att fixa färdigt och leverera ett porträtt också på en synnerligen trevlig donna. Profoto-Gianten är verkligen helt magisk för den här typen av pangpå-bilder. 3D-ljus med rejäl karaktär och skönt skimmer i huden. Gianten rekommenderas vamt.

• • Comments [1]

Följande film från Moderskeppet syns lite överallt just nu, och det är med rätta för det är intressant att höra detta ämne redas ut.

• • Comments [1]

Testade att färga en testsnutt i Lightroom vilket ju gick alldeles utmärkt. Jag har dragit på rejält i reglagen vilket resulterade i ett obehagligt kryp i bakgrunden, men, men. Det gick i alla fall någorlunda smärtfritt att göra, vilket var det intressanta.

• • Comments [2]

Fortsätter mina tafflande steg i DSLR-filmningens snåriga djungler och har grottat i någonting som jag undvikit tidigare i stillbildsvärlden – Picture Styles. När det nämnts kan jag erkänna att jag tillåmed kunde höras frusta ganska ointresserat. Picture Styles är, för vissa stillbildsfotografer, själva hjärtat i att få snygga bilder direkt ur kameran. Vi andra fotografer har gäspat och sagt ”bjäbjäbjä – kör RAW så fixar man det där SEN!”.

Men si när man filmar så finns inget RAW.

När man har en RAW-fil så kan man förändra vitbalans, färger och kontrast och alla tänkbara parametrar med högsta möjliga kvalitet bibehållen. Om man kör Jpeg istället för RAW så har man inte samma ytrymme att förändra bilden efteråt utan att det ser skit ut. Så där gäller den gamla devisen att se till att det ser bra ut INNAN man plåtar. För sen är det kört. Och detta gäller alltså även när man filmar. Picture Styles förändrar bildens karaktär färg- och kontrastmässigt och bildkvaliteten försämras även här eftersom Picture Styles appliceras efter att RAW-datat rendrerats till den lågupplösta/lågdynamiska bildrutan – så om man efteråt vill färgjustera en redan Picture Stylad filmsnutt så har man ännu mindre data att förändra, med resultat att det finns ännu mindre data tillgängligt att förändra.

Med detta i bagaget kan man tänka att det bästa således vore att filma så neutralt som möjligt för att ha maximal möjlighet att efteråt färgkorrigera materialet?

Nej. För det är tråkigt. Och står man och gör tråkiga saker så tröttnar man. Och då blir det ingenting i slutänden.

Jag tycker det bästa är att främja kreativiteten. Dra iväg åt rätt håll från början, men ta det lite lungt. Det går alltid att dra på mer efteråt, men inte mindre. Det är faktiskt exakt som att gå till frisören. Frisören klipper grovt i början för att hitta rätt stuk, och går sen in på finare och finare detaljer allt eftersom. När man ställer in kameran för att filma kan man tänka att man är den där grova frisören vi alla stött på. Den där hårigt manliga som svär och domderar. Så tar man det sista finpillet på slutet i redigeringen och färgkorrigeringen.

PictureStyleEditor
Här har jag gjort en egen PictureStyle som via EOS Utility hystats in i kameran och som sedan använts när jag filmade nedanstående skärpetestfilmer. Det finns MASSOR med färdiga Picture Styles därute på internettet att tanka hem, och här är några exempelbilder på en fotograf vid namn Kevin Wang som (enligt rykten) inte efterbehandlar sina bilder alls, utan använder enbart sina nogsamt utmejslade Custom Picture Styles. Imponerande att arbeta så baklänges om man frågar mig. Varenda människa man plåtar är så extremt olika i färger etc, att jag aldrig skulle våga tweaka allt innan. Men, men… Här finns föressten några galet kinesiska(?) Custom Picture Styles att tanka hem om man vill testa istället för att göra egna.

Hur skarpt ska man ha när man filmar dådå?
Med Canon 5D Mk2 kan man ställa skärpan i 8 nivåer där 0 är ingen skärpa alls, och 7 är tokmycket skärpa. Vissa puritaner därute tycker att man skall köra på 0 för att främja filmlooken, medans andra krämar på upp till 3-4. Mer än så, då börjar det bli för mycket skärpeartefakter tycker jag minsann. Men sen är det förståss helt avgörande hur ”stor” filmen skall bli i slutänden. Skall den ligga på webben, vara komprimerad, förminskad etc då ser det mesta ok ut, för detaljerna är ändå borta lixom.

Min gode fotografkollega Daniel Ohlsson (www.doff.se) var så vänlig och var skärpedocka, med följande resultat som i detta webbformat inte säger just någonting annat än att det inte säger någonting i webbsammanhang. Vet i skrivande stund inte ens hur filmen kommer bli när Vimeo räknat på den så det är bara att förlita sig helt och hållet på slumpen… För att komma så nära sanningen som möjligt rekommenderas FullScreen och sedan, efter att man playat, uppe i högra hörnet, klicka av ”Scaling is on” så den inte förstorar filmen.

För övrigt vill Daniel Ohlsson i filmen nedan påpeka att han ser betydligt bättre ut med ett val av en något tajtare brännvidd än 24mm som är använt i detta fall.

• • Comments [0]

När man DSLR-filmar är det nästan ett måste med en ”fältmonitor” för att se vad man gör riktigt ordentligt. Skärpa är som alltid kritiskt, och måste ju ändras manuellt vilket är svårt att sätta perfekt genom att kolla på lilla kamera-LCDn. Vitbalans, kontrast, färgåtergivning etc är också parametrar som är väldigt svårt att ställa in optimalt – ja till och med omöjligt. Allt blir på en höft, och höftinställningar är inget man vill ha om man strävar efter så optimal kvalitet som möjligt. Därför vill man koppla en monitor till kameran som mycket bättre kan återge hur det faktiskt blir när man filmar.

Canon 5D Mk2 har HDMI ut vilket är det vedertagna sättet att koppla in en monitor, och visst kan man använda vad som helst för skärm med HDMI-in men vill man ha lite mer kontroll så finns det dedikerade monitorer för ändamålet med exaktare återgivning, massa inställningar åt höger och vänster samt att de går på batteri för ökad mobilitet (så skönt uttryck). Dessa monitorer är dyra, men jag har hittat några alternativ som inte springer iväg alltför mycket men ändå är vedertagna som fältmonitorer av många filmfolk.

7″ Marshall V-LCD70P-HDMI

DSLR-film-profilen Vincent Laforet’s favoritmonitor. Den kan herrans massa saker, såsom speciallägen för att se skärpa bättre och färgkodade exponeringsvyer som visar när t.ex hudtoner är rätt exponerade. Tänk va de kan hitta på di där elektromontörerna. En annan bra funktion är att kunna köra ”100% inzoomat” så pixlarna på skärmen verkligen är de äkta pixlarna och inte förändrade i storlek vilket man vanligtvis är helt i händerna på monitorernas tycke och smak. Olika kamerasensorer skickar nämligen ut lite olika stora bilder som sedan beskärs/förminskas av monitorn. Detta inzoomade läge borde ju vara optimalt för att ställa in skärpa så bra som möjligt, även om jag inte tror det kan vara särskilt avgörande i praktiken. Denna monitor köstar runt 800 dollars.

9″ SmallHD DP1

Skall också vara en väldigt trevlig monitor som kan massa saker, även om den inte (vad jag kan hitta) har finesserna med färgkodade exponeringsvyer och speciallägen för att se skärpa bättre. Dock har den alla tänkbara inställningsmöjligheter, kan visa pixlarna i 100%, batteridrift etc. Den är lite större (9″) än Marshallen (7″) och ser lite mer stylish ut än Marshallen även om den är robust nog att köra bil över (ja, de har valt att marknadsföra den med bilder på detta tilltag). Läs mer om DP1 på SmallHD’s hemsida. Denna monitor köstar också runt 800 dollars.

5.6″ ikan V5600

En lite mindre variant som verkar marknadsföras lite zpeziellt för DSLR-världen. Har inte kollat in denna på något sätt annat än att den finns, och Vincent Laforet håller tydligen på att testa denna så det kommer väl snart en utförlig testrapport från honom. Läses mer om den på ikancorp’s hemsida.

Canon EOS Utility

Sist kommer det grymmaste alternativet. Canon EOS Utility. Det är helt gratis, och följer med i kameralåddan. Används ju vanligtvis för att plåta direkt in i datorn, men det fungerar ypperligt att filma med. Det fungerar så ypperligt, så jag skulle vilja säga att det inte bara slår ovan nämnda monitorer hårt på fingrarna, utan även förnedrar dem offentligt genom att kasta oliver på dem. Just olivkastning är i vissa subkulturer bland det absolut värsta man kan råka ut för.

Så, detta monitor-alternativ är att använda sin vanliga bärbara dator, och köra Canons underbara applikation för Camera Settings/Remote Shooting. Total kontroll över kamerafunktionerna, picture styles, vitbalansering, minutiös fokuskontroll och allt som krävs är en USB-sladd till datorn. Liveviewen flyter på hur bra som helst (inte 30fps, men över 20 skulle jag tippa på) på laptopen. Vill man även ha kamera-LCDn igång är det bara att trycka på Liveview-knappen på kameran så har man best of two worlds. En ”kul detalj” är att zoom-funktionerna på kameran pratar med dator-applikationen, så om man zoomat in på kameran och flyttar omkring lilla rutan så händer samma sak direkt på datorn. Extremt coolt. Filmningen kan man slå på direkt ifrån programmet, och själva .mov-filen hamnar på CF-kortet i kameran. Under filmning så sjunker frameraten till runt 10-15 fps på datormonitorn, och detta är väl den egentliga nackdelen eftersom det är bra att det flyter på när man skall ställa skärpan ”live” snyggt. Men det funkar helt ok ändå när jag testat. När man filmat klart äre bare å tanke ner till datorn direkt från programmet. Backuppat å klart lixom.

Så – nu sitter jag här och undrar varför man i hela friden skall köpa en fältmonitor för 800 dollars, när det bara är att ta med sin bärbara dator! Batteridriven, bra skärm, överlägsna funktioner eftersom man såklart styr hela kameran från programmet… Nu har jag ingen trådlös sändare till 5DMk2, så jag kan inte testa hur liveviewen är över wifi, men det vore sjukt intressant att se vilken framerate man kan få då.

• • Comments [0]

Fick ett ryck att älta prylar jag höll på att packa inför ett litet uppdrag, och Martin Botvidsson hade precis skruvat ihop sin Merlin Stedicam så vi gjorde en liten testfilm utan någon som helst poäng.

Men Martin klippte ihop det så meningslösheten döljs lite bakom ett skimmer av kreativ editering. Hatten av för det

• • Comments [0]

Tänkte vara lite duktig och plåta lite behind the scenes-bilder från dagens plåtning å lägga upp här, men si det bidde det ingenting med. Tiden flyger fram och fokus ligger på jobbet. Helt plötsligt står man där alldeles yr och allt är nerpackat och det är dags att åka hem igen…

Så det får bli före- och efterbilder istället. Tog en bild innan vi åkte iväg imorse när assistent-Anna satt och sov bland alla väskor…

…å sen tog jag en bild när vi kommit hem och börjat tanka ur alla bilder.

Hade ju varit kul att visa något från själva plåtningen, för det blev som vanligt väldigt krumbuktigt ljusmässigt eftersom det var förståss kolsvart ute (varför skall allt plåtas när det är som sämst förhållanden!?), och allt skulle vara ljust och somrigt, så det blev en hel del riggande och micklande med lampor utifrån (trots att vi var nästan högst upp i ett ohyggligt högt hus), innifrån, uppifrån och nerifrån. Plåtade det mesta med Hasselblad H3D, men övergick på slutet till Canon eftersom det är näst intill omöjligt att plåta kort-skärpedjup-porträtt med Hasselblad när man inte vill ha det snabbrörliga objektet i mitten (finns bara 1 Autofokuspunkt i mitten på Hasse). I nya H4D skall ju detta vara avhjälpt med ultraintelligent Autofokus som känner hur man rör kameran och anpassar skärpan därefter (ny akronym att lära sig: Auto Phocus Lock – APL).

Då kommer jag plötsligt kunna plåta nästan allting med Hasselblad vilket ju vore sanslöst trevligt. För när allting kommer omkring tycker jag den absolut viktigaste parametern alla kategorier bakom en användbar bild är just skärpa på rätt ställe. Skärpan är viktigare än uttrycket(!), ljus, brus, vitbalans, etc, etc. Är det oskarpt är det oanvändbart oavsett hur bra allt annat är. (Visst finns det massor med folk som får betalt för oskarpa bilder, men så långt har jag inte kommit än på min resa.)
Synd att den kostar som en dyrare semestertrip att hyra…

• • Comments [1]

Sitter på ÖstgötaKällarn med Botvidsson och styr upp filmplanerna för 2010. Skådespelare sökes. Alla sorter välkomna att höra av sig!

• • Comments [1]

När man trampar omkring därute med kameran i högsta hugg är det ibland man bra gärna skulle vilja veta var den där solen håller hus. Ibland på grund av molnighet, ibland på grund av höga hus eller berg, ibland för att den helt enkelt inte kikat över horisontkanten ännu. Med iPhone-appen Sun Seeker löser man detta galant. Bara å hålla upp telefonen så visas solens aktuella position och bana för hela dygnet med heltimmesmarkeringar så man kan på pricken se var solen ämnar gå upp och ner.

Ett annat superbra exempel på när denna applikation är guld värd är om man skall plåta interiört någonstans och är på plats inomhus för att reka några dagar eller veckor innan själva fotograferingen. Skall man plåta flera rum på samma dag krävs logistisk planering efter solen. Då är det bara att knappa in datumet som skall gälla och vips så går man omkring och vet precis när solen kikar fram i något fönster, var skuggorna kommer falla, var bästa platsen för något porträtt borde vara, etc.

Det enda jag saknar är att jag även skulle vilja veta var månen håller hus. Bara för att lixom.

• • Comments [3]