Hittade en gammal brandbild, och när jag ser den undrar jag varför jag inte utnyttjade det utsökta tillfället att faktiskt ta en bra bild. Situationen var inte allvarligare än att jag kunnat lägga mig ner så Christuspojken blev plåtad underifrån med elden bakom överkroppen… Blicken bort i fjärran på honom och pang så hade det blivit en mäktig bild. Jaja, se det som ett praktexempel på hur man i efterhand blir efterklok och förhoppningsvis utvecklas av det.
Nu ska jag dra och fota något helt annat. Lite klokare. Gonatt!
