31 mars, 2010
Paradoxen med att radera bilder

Jag har en ganska hög produktionstakt med ofta många samtidiga projekt och väldigt, väldigt, väldigt mycket bilder som hälls in i mitt arbetsflöde. Efter en heldagsplåtning kan jag ha flera tusen råfiler vars första mål är att bli en kontaktkarta som sedan kunden väljer vilka bilder jag skall arbeta vidare med.

När jag gör dessa kontaktkartor måste det gå undan, och att välja ut vilka bilder som är bäst i mängden går MYCKET fortare än att även välja ut vilka bilder som kan raderas. Att mentalt ge sig in i gränslandet att sitta och bedöma om en bild kanske kan slängas eller inte gör hela urvalsprocessen extremt mycket långsammare. Att till och med skita i att välja bilder som är uppenbart felaktiga (kolsvarta, etc) gör att fokuseringen på vad som är bra får fullt fokus och blir både snabbare och bättre.

Därför raderar jag i princip ingenting. Någonsin. Det gör hårddiskkrasherna så bra ändå mellan varven. Jag raderar oftare direkt i kameran än i datorn efteråt.

Man kanske frestas att tänka såhär:

-De bilder kunden aldrig sett (de som inte finns i kontaktkartan) borde ju kunna raderas? De kommer ju aldrig efterfrågas eftersom de aldrig visats?

Tyvärr är det inte så i praktikten. Ibland händer det att kunder efterfrågar en variant. Skulle jag då säga att ”nä, jag har raderat alla andra bilder” skulle det knappast göra någon gladare. Då är det värt de där extra megabyten.

Men man kanske frestas att tänka såhär:

-När kunden väl fått sina bilder levererat, då kan man väl radera åtminstone de som kunden inte sett?

Tyvärr funkar inte det heller i praktiken. Det är mer regel än undantag att kunder återkommer baserat på kontaktkartan och gör tilläggsbeställningar. Det kan gå veckor, månader och år innan det sker – men det händer lite för ofta för att det ständigt skall infalla en viss tidpunkt när dessa ovisade bilder 100% säkert kan anses säkra att radera. Givetvis gäller det inte alla projekt, men tyvärr har jag inte hittat någon säker formel som i förväg kan säga vilka projekt som INTE kommer bli aktuella igen.

Det finns undantag, och då raderar jag som alla andra. Men dessa undantag hör absolut till undantagen,

Hårddisk är helt enkelt lite för billigt. Eller, tiden det tar att radera är helt enkelt för dyr.

Köpte mig ett klistermärke

http://www.etsy.com/view_listing.php?ref=vt_related_1&listing_id=43823680

29 mars, 2010
Praktikanten

Idag startade den eminente praktikanten Olle sin praktik här i studion, och med sina ekvilibriska photoshopfingrar fick han sätta igång direkt. Fast först fick han en timmes ljusteori kastat rakt i ansiktet. Måste ju kunna sånt om man ska hänga här. Hur skulle det se ut om någon gick omkring i studion och inte kunde påverka skuggkanters bredd? Men nu är det åtgärdat.

27 mars, 2010
Årtusendets uppfinning

Små pluppar man sätter på bordet för att hålla sladdar uppe!!!!!!!! Asså… Shit-i-lane vad detta kommer förhöjja min livskvalitet!

26 mars, 2010
Tittut från Luleå

Gabbe är i Luleå och ser tårar… (nu ska jag inte besudla bloggen mer med detta)

Tittut från Göteborg

Det gråts tydligen i Göteborgs spårvagnar.

Great photo by no less than thi Daniel Ohlsson

Sneak-preview

Plåtade en make-up-grej till en tidning häromdagen och bilderna är färdigtuschade och ivägskickade. Nu är det bara att invänta tidningen i hyllorna… Som alltid får bilderna inte visas förräns de är officiella, men jag tänkte känna på hur det känns att ge en fånig liten sneak-preview här i form av ett intetsägande kollage med småsnuttar… Inte för att någon blir gladare av det, men vaffan.

Tittut från Linköping

Så har gråtbilderna börja komma ut In Real Life. Fick en bild från Göran Sedvall som kände igen min bild i Linköpings Akademiebokhandel och tog en bild på bilden.

Pocketförlaget använder bilderna i en spännande kampanj för en ny serie ungdomsböcker med berättelser direkt ur livet och handlar om identitet, vänskap, död, äventyr och gränslös kärlek. Berättelser som väcker en hel hop av känslor. Äkta känslor. In Real Life.

24 mars, 2010
Ny metod att vika JÄTTE-skärmar

Denna metod att vika ihop skärmar är extra bra på just de jättestora eftersom de tenderar att vara knepiga annars jämfört med småskärmar. Såhär gör man:

1. Ställ skärmen på högkant

2. Stå på skärmens nederkant

3. Snurra överkanten ett varv

Klart!

Blomfan som åkte i golvet had it commin’. Har aldrig gillat den jäveln.

22 mars, 2010
Installerar program

Blåste häromdagen min MacBook Pro och sitter här och installerar applikationer som är av yttersta vikt för mig om dagarna på min bärbara dator. Den dator som främst används för administrativa göromål, men även för enklare retusch och som plåta-direkt-in-i-datorn-dator.

Detta är inte på något sätt en topplista i någon rangordning, utan helt enkelt en ordning baserad på hur jag installerade allt. Varför ordningen blev som den blev kan man ju fundera på. Om man har riktigt, riktigt tråkigt. Fast då tycker jag man borde lyssna på radio istället. Inte för att det är tråkigt, utan för att det är nyttigt för öronen. Om man lyssnat sig till all sin kunskap – är man behörd då?

1. Adobe Photoshop CS4
Bildhanteringsprogrammet som är lika självklar som pizzaugnen för en pizzabagare.

1. Phocus 2
Hasselblads egna applikation för att hantera sina elaka råfiler. Phocus var faktiskt främsta skälet till att jag blåste datorn då Phocus gick såååååå långsamt tidigare. Förhoppningsvis kommer det gå rappare nu. Har inte hunnit testa på riktigt ännu. Iiih.

1. Namechanger
En applikation för att helt enkelt ändra filnamn på massa filer på en gång enligt diverse regler och krumbukter. Jag skriver mer om namngivning av filer längre ner.

1. Dropzone
Dropzone är en ikon i docken som man drag’n'droppar saker på. Det är den ULTIMATA applikationen för att t.ex snabbt skicka iväg en skärmdump/fil till en server och direkt få urlen i klippbordet färdigt att pejstas ut på lämpligt ställe. Eller varför inte zippa ihop en knippe filer och tjonga iväg i ett mail? Eller varför inte spara en markerad text som textfil på skrivbordet? För de som är bekanta med applikationen Quicksilver är detta Quicksilver för musanvändare.

1. Dropbox
Dropbox är en liten applikation som agerar som en katalog vars innehåll synkas mellan alla ens datorer automatiskt. Allt man droppar i sin dropbox finns överallt. Som att alltid ha snuset i fickan. Gratis är det oxå!

1. iWork
Överlägsen ordbehandlare, kalkyltjosan och presentationsskapare. Pulvriserar Microsoft Office 2008 (Word) som blott är ett skämt på Mac.

1. Lightroom 2
För att slita och dra i råfiler från dslr-kameror. Använder det på bärbara datorn mest för att agera live-bildvisare av fota-rakt-in-i-datorn-filer eftersom det går så fort att dra till en imponerande grund-tweak-inställning. Annars går det förståss ännu fortare att enbart använda Canons programvara EOS Utility om bild-från-kamera-upp-på-skärm-tid är viktigare än estetiskt-uttryck-direkt-inför-kräfvande-Art Director.

1. Adium
(med message-skinnet Coly)
Chat-clienternas chat-klient. Stödjer många samtidiga protokoll där jag själv kör MSN, ICQ och iChat. Samtidigt.

1. Coda
Snyggaaste kodknackarmiljön. Är väl egentligen inte speciellt bra, men snygg. Och yta är ju ändå allt.

1. Transmit 3
FTP-klient.

(1. FTP-server.) Har inte installerat någon ännu, för jag börjar få grus i ögonen. Får se vilken det blir. Ett måste är det i alla fall eftersom jag ofta kör trådlös överföring från min Canon 1Ds Mk3 som vill ha en ftp-server som mottagare.

Namngivning av filer

Min filnamnssyntax för bildfiler är, i sin extremaste form enligt följande:

yymmdd_kund_projekt_orginalfilnamn_version_färgrymd_bitdjup.filtyp

Exempel från verkligheten:

100303_LFST_HandyGirl_2080_HR_AdobeRGB_16bit.tif

Visst ser det extremt långt ut, och det är det också. Men det underlättar mitt arbete avsevärt att ha med denna information i filnamnen. Ofta levererar jag en bild i olika versioner, storlekar, bitdjup, färgrymder etc och det är en omöjlighet att hålla koll på det över tiden utan ordentlig namnstandard. Detta är min standard. Funkar svinbra.