17 mars, 2010
Stockholmsvår och civilkurage

Idag härjade jag runt på stan i trevliga solen och fotograferade en sjuhillskottas massa skyltfönsterreflektioner(!) till en trevlig kund. Ibland är det oerhört befriande att få fotografera lite old-school-aktigt ute på stan utan massa människor framför och bakom kameran… Fast helt plötsligt dök det upp ett gäng som prompt ville vara med på bild.

Stockholmsvår när den är som bäst! Stockholms-vår alltså. Inte Stockholm Svår.

Vidare så blev jag attackerad av en filmande galning som tog mig på bar gärning mitt under den tyngsta skapelseprocessen, varpå jag säger åt honom på skarpen som kan beskådas i filmen nedan som jag skulle vilja framhålla som praktexempel på civilkurage. Kanske även skall passa på att varna för okvädesorden i slutet på filmen.

<

Tårar i överflöd

Visade ju en behind-the-scenes-film här några blogpostar bort från en casting där vi letade efter 5 personer som var bra på att gråta. Tillsammans med trevliga byrån Dorian Mabb och trevliga makeup-artisten Lisa-Marie gjorde vi en kampanj till trevliga Pocketförlaget för en lansering av en ny trevlig ungdomsbokserie som väcker massor av äkta känslor. IRL.

Som en hyllning till de numera klassiska Jill Greenberg-gråbilderna, ljussatte jag det hela med extremt övertydlig studiokänsla för att kontrastera mot det naturliga och lät sen tårarna rinna som aldrig förr på modellerna som nog aldrig haft en så rolig uppgift förr.

Resultatet blev en stilstudie i olika sorters gråt:

(Klicka på bilderna för större versioner)

Tekniskt mumbojumbo: Plåtat med digital Hasselblad i 31 megapixlar med 150mm brännvidd, ljussatt med en Profoto D4 varav en Giant 180 som huvudljus, två strippar från var sida/bakifrån, en strip ovanifrån/bakifrån (med D1 500ws), en griddad (10-grader) zoom-reflektor på den svarta pappersfonden som blir blå när man vitbalanserar såhär. Till höger och vänster om modellen stod stora, svarta deflektor-väggar jag gjort av 2.30m höga kapaskivor med svart Molton-tyg på. Under modellerna, strax under bildkant finns en silverreflektor som dels lättar upp underifrån samt ger en reflex i underkant av ögat som förstärker illusionen av tåriga ögon.

Tårarna är ditplacerade av makeup-artisten, och var någon speciell tår-sås som, enligt flaskettiketten, hette typ ”Tårar och Svett” av okänt fabrikat. Tårsåsen rann vackert med lagom seghet.

15 mars, 2010
Medans jag går omkring och sprätter

Å här sitter AnnaAssistent och vaktar grejjer medans jag går omkring, sprätter och ser viktig ut.

Den svenska kameleonten har landat

Fick precis adressen till dslr-videoriggen jag skrev om häromdagen. Märket är det nya Swedish Chameleon och finns på följande adress: www.swedishchameleon.com

16 Mars slår de upp dörrarna.

12 mars, 2010
Testade ny dslr-video-rigg

Idag hade jag den stora äran att få både testa och plåta en helt ny- och svensktillverkad videorigg för DSLR-kameror som var SJUKT trevlig. Tyvärr kan jag inte avslöja vare sig namn eller tillverkare, men jag kan lova att det var den skönaste rigg jag någonsin kört. Perfekt tajming oxå med releasen av Canons 5D Mk2′firmware-uppdateringen som kommer den 16 mars. 24p, 25p, 30p… Ojojoj vilken festdag.

Lägger ut lite oretuschade bilder:

Ljussättningen: Profoto Giant från höger och en upplyst skärm bakifrån.

Ja, jag beställde en rigg på stående fot. Muaaaaah!

10 mars, 2010
Beautyplåtning

Detta är ena sidan på beautyplåtningen som avverkades idag.

9 mars, 2010
Ladugårdsvägg

Imorgon ska jag plåta en grej där det skall finnas en ladugårdsvägg i bakgrunden. En såndär gråsliten, gammal historia. Istället för att åka ut och sno en sån vägg från någon gammal rutten stuga så snickrades och målades det så det stank tinner i 3 dygn (har gått 2 dygn nu, men jag förmodar att imorgon är sista stinkdagen).

Superassen Tedde funderar borta i hörnet.

Trallen på golven är den färdigsnickrade mokafjongen.

Patinering pågår.

Imorgon är det dags. Då ska det plåtas. Hoppas väggen kommer med när det är så mycket slit bakom :) .

Den gigantiska ljuslådan

När man skall plåta silverblanka saker ska man se till att man har tre mycket viktiga saker: Vita väggar, svarta väggar och snus. Ty det går åt mycket av det. Nyttjar man inte nikotin kan man förståss komma undan med enbart vita och svarta väggar. Ju större de blanka sakerna är, destå större måste snusarna vara. Så även väggarna.

Detta av den enkla anledningen att helblanka saker är just helblanka som speglarna i lustiga huset, fast 360 gånger elakare. ALLT syns. Ren ondska. Har du en skitig, gul liten kaninunge upptejpad i taket längst bak i ditt rum kommer den synas i det blanka, och vittna om att du har gula små skitiga kaninungar upptejpade i taket. Därför är det smidigt att plåta silversaker i helvita miljöer såsom fotostudios eller inuti ett ljustält där alla normala konstigheter döljs för det onda silvret.

Förutom denna vita miljö, så använder man svarta skärmar, väggar, tyger etc för att spegla in fina former/linjer/blaffor för att lyfta fram den tredimensionella formen på satanssilvret. På samma vis kan man lägga in belysta, vita saker för att lägga in gläns. Ja, ni förstår konceptet. Inget konstigt.

Dock blev det lite konstigt när jag häromdagen skulle plåta ett gigantiskt, silverfärgat, elakt, snortungt och hejdlöst otympligt industrimetallhjul. Hjulet (inget hjul-hjul, men någonting som snurrar inuti någonting ännu större som låter fruktansvärt illa. Eller, som en som kan sånt här uttryckte sig: ”…bland det mest högteknologiska som kan tillverkas inom verstadsindustrin i Sverige…”) är så värdefullt och ömtåligt att det inte fanns på världskartan att flytta det till min studio, utan det skulle plåtas på plats. I en verkstad. Full med ovita, ojämna, osilvriga saker.

Så det fick byggas en ljusbox. En gigantisk sådan. Hela 7 x 5 x 2.5 meter stor. Som tur var smällde en lokal snickare ihop den på ett par timmar, och sen täckte jag, och den superhändige assistenten Tedde hela schabraket i vit täckplast.

Den glade snickaren som snickrade

50 meter plast räckte inte. Tur vi hade mer.

När så ALLT var täckt var det dags att börja ljussätta låddan utifrån samt lägga in svarta saker här och där. Tyvärr kan jag inte visa någon färdig bild ännu då det är lite ”hemligt/känsligt” än så länge, men jag ska se om jag kan få upp en liten iphone-version lite senare.

Tills vidare kan jag berätta om ett litet knep för att få riktigt, riktigt höga stativ. Vissa stativ har i botten en liten gänga så man kan smälla ihop dem på varandra. Inte världens stadigaste, men som en temporär snabblösning är det helt suveränt.