Jag har en ganska hög produktionstakt med ofta många samtidiga projekt och väldigt, väldigt, väldigt mycket bilder som hälls in i mitt arbetsflöde. Efter en heldagsplåtning kan jag ha flera tusen råfiler vars första mål är att bli en kontaktkarta som sedan kunden väljer vilka bilder jag skall arbeta vidare med.
När jag gör dessa kontaktkartor måste det gå undan, och att välja ut vilka bilder som är bäst i mängden går MYCKET fortare än att även välja ut vilka bilder som kan raderas. Att mentalt ge sig in i gränslandet att sitta och bedöma om en bild kanske kan slängas eller inte gör hela urvalsprocessen extremt mycket långsammare. Att till och med skita i att välja bilder som är uppenbart felaktiga (kolsvarta, etc) gör att fokuseringen på vad som är bra får fullt fokus och blir både snabbare och bättre.
Därför raderar jag i princip ingenting. Någonsin. Det gör hårddiskkrasherna så bra ändå mellan varven. Jag raderar oftare direkt i kameran än i datorn efteråt.
Man kanske frestas att tänka såhär:
-De bilder kunden aldrig sett (de som inte finns i kontaktkartan) borde ju kunna raderas? De kommer ju aldrig efterfrågas eftersom de aldrig visats?
Tyvärr är det inte så i praktikten. Ibland händer det att kunder efterfrågar en variant. Skulle jag då säga att ”nä, jag har raderat alla andra bilder” skulle det knappast göra någon gladare. Då är det värt de där extra megabyten.
Men man kanske frestas att tänka såhär:
-När kunden väl fått sina bilder levererat, då kan man väl radera åtminstone de som kunden inte sett?
Tyvärr funkar inte det heller i praktiken. Det är mer regel än undantag att kunder återkommer baserat på kontaktkartan och gör tilläggsbeställningar. Det kan gå veckor, månader och år innan det sker – men det händer lite för ofta för att det ständigt skall infalla en viss tidpunkt när dessa ovisade bilder 100% säkert kan anses säkra att radera. Givetvis gäller det inte alla projekt, men tyvärr har jag inte hittat någon säker formel som i förväg kan säga vilka projekt som INTE kommer bli aktuella igen.
Det finns undantag, och då raderar jag som alla andra. Men dessa undantag hör absolut till undantagen,
Hårddisk är helt enkelt lite för billigt. Eller, tiden det tar att radera är helt enkelt för dyr.
Feedback är alltid kul så jag tänkte därför bara skriva och säga att jag gillar din blog, du verkar vara en kul snubbe…;o) Dessutom är det roligt att få en liiiten inblick i proffsens värld. Tutorials är alltid extra spännande.
Må väl!
Från en amatörplåtare på söder.
Måste bara hoppa in och hålla med föregående talare
// Amatörplåtare från Götet
Skönt att någon skriver om det här!
Jag har lite ångest över hur många 30MB-filer som ligger och skräpar och jag antagligen ”aldrig” kommer att få användning för. Har blivit bättre på att radera, men det tar fortfarande emot lite.
Rolig blogg, fortsätt så!
T a c k! Instämmer till fullo.
Trots finurliga och väl användbara recovery-program är det lättast att, som du säger, behålla bilderna från början än att rafsa i hårddiskhistorian för att i halvpanik försöka återskapa andra varianter på bilder som en kund vill ha. För om de frågar det har man ”givetvis fler varianter på samma bild”
Såklart.
[...] Eftersom jag inte raderar råfiler (se tidigare tankar om detta) måste systemet kunna hantera 15-20 Terrabytes. Mm. [...]