Den förra tävlingen var lätt. Plåta en potatis i ett badkar. Pah. Hur svårt kunde det va lixom.

Denna tävling blir betydligt svårare. Be – tyyyydligt.

Tävlingsbeskrivningen är som följer:

”En animerad gif på minst 2 och max 25 bilder som föreställer en giffel som tar livet av sig”.

Varje deltagare får enbart skicka in ett bidrag.

Filnamnet på giffen skall innehålla animationens titel och faller därför under rådande regelverk för namngivning av filer i normala datorsystem. Deltagarens för- och efternamn samt kontaktuppgifter skall stå i mailet varvid själva giffen är bifogad.

Tidsfördelningen mellan varje bildruta i animationen får fördelas såsom det passar upphovsmannen/kvinnan bäst. Dock rekommenderas att inte den totala tiden överstiger en normal människas tålamod.

För de som inte besitter teknisk kompetens att generera en animerad giff enligt ovan nämnda restriktioner, eller över huvudtaget, får jag be att stå över denna tävling då någon som helst teknisk support inte finns att hämta här. Om teknisk support hämtas från annan ort än den egna kompetensarsenalen uppmuntras dock detta då det främjar både arbetstillfällen och trevliga pysselstunder. Mellan raderna ses även om det är flera upphovsmän/kvinnor/mix bakom ett vinnande alster, men ni får lösa fördelningen av eventuell vinst på bästa vis själva.

Juryn bedömer varje verk under största tystnad.

Tävlingsperiod är från och med i skrivande stund (29 maj, 04:43) till den 14 juni, 20.00.

Vad vinster består i får jag be att återkomma om, men en vinst av fysisk art utlovas. Äror skiter vi i. Här är det hårda paket som gäller.

Extraregel: Croissant kan ersätta giffel. Vissa påstår att det e samma sak, andra inte.

• • Comments [6]

Efter att ha velat av och an inför vad jag egentligen tycker om Apples iPad föll det sig till slut så att det nog var en hejdundrande pryl, trots den teknikfientlige typ jag ju är känd att vara.

Nu får framtiden utvisa hur iPaden kommer falla in i arbetsflödet/livet. Jag har några starka aningar att det blir den som blir den naturliga vägen in i kalendern för bokningar, kontakter, todolistor, småmail, twitter/msn/etc som kan stå och gå utan att störa storjobbdatorn som trivs i lugn och ro… Allt småtjaffs som man vill vara nära hela tiden, men egentligen inte vill ska ta ens fokus från retusch/administration/etc på stordatorn. Som en filofax från 80-talet, men online med allt.

Det enda jag saknar nu är en skålformad iPadhållare man kan ställa på magen, och ett par qwerty-sommarshorts. Sen e jag redo för sommaren!

• • Comments [5]

Häromdagen samlades 7 personer i sminkstudion där vi under ett par timmar fick lära oss hur man lägger en bra grund för typiska fotosammanhang där man inte kan ha makeup-artist med sig – typ snabba porträtt på mellanchefer i en korridor med fula tavlor. Hur man strategiskt går tillväga för att få till rätt look beroende på hudtyp, vilka prylar (smink är nog den värsta prylsporten av dem alla) man använder, hur man använder dem, vikten av att använda rätt primer, hur man får till rätt färg med consealern, etc… EXTREMT lärorikt!

Redan dagen efter hade jag en plåtning där jag kunde stå och chitchatta med makeup-artisten om hennes val av foundation, och hon blev alldeles eld och lågor när jag initierat lyfte på det mineralbaserade, genomskinliga pudret och sa några väl valda ord. Ojojoj. ”Kunskap” är alltid kul.

Jag har alltid hyst en stor respekt till duktiga makeup-artister, och efter denna kurs inser jag hur mycket kunskap och erfarenhet det ligger bakom. Hatten av. Men nu kan jag få till ett snabbt porträtt på en mellanchef i en korridor med fula tavlor att bli ok. Mellanchefen alltså. Inte tavlorna.

Nina visar och berättar

Manliga män på rad applicerar produkter (nej, jag har inte rouge på kinden. Detta är innan mejk)

Mera manliga män på rad som gör sig fotomässigt undersköna

Vi mejkade halva ansiktet för att kunna se skillnaden

• • Comments [3]

I studiomiljö vill man ofta reflektera eller deflektera (skugga) ljus, och väldigt vanligt är att man använder stora frigolitbitar som man målat/klätt ena sidan med någonting svart. Dessa ”friggor” är oerhört lätta, smidiga och dessutom billigt. Finns att införskaffa i olika storlekar på diverse byggvaruhus. Rekommenderas varmt.

Men det finns någonting som är ännu bättre. ”Bookends”. Vikbara skärmar som står själva, och som man kan kombinera ihop i en herrans massa olika varianter. Dessa finns mig veteligen inte att köpa någonstans, utan man måste göra dem själv. Jag gjorde ett gäng med hjälp av megastora Kapa-skivor, svart Moltontyg, Gaffa och en elak häftpistol.

Dessa kostar en slant att tillverka jämfört med frigolitvarianten, men uj va bra de är. Kapa-skivorna är det dyraste, och jag lyckades bara få köpa dem i 10-pack vilket gick loss på en del pengar. Men vi var flera fotografer som delade på det, så det blev inte så blodigt. Moltontyg är ett ljustätt, kraftigt och flamskyddat tyg som ofta finns på teatrar och andra scenliknande ställen, och när jag gick till de sedvanliga tygaffärerna för att köpa Molton kostade det en jäkla massa hundratals kronor metern… Men så fick jag tips om ljudbalans.se som säljer svart, ljustät (330g/m2) scenmolton för 110kr/m! Woho!

Själva monteringen gick till så att jag gaffade ihop ändarna på yttersidan, och häftpistolade fast gaffan mot kortändarna. Sen kläddes denna yttersida med tyget som häftpistolades fast. Piece of kaka.

• • Comments [5]

Efter att ha hängt några gånger på nyöppnade Fotografiska och testat allt ifrån invignings-rosé, shoppat några kilo fotoböcker, seminariet med Anna Clarén som höll ett lysande föredrag om böckerna Holding och Puppy Love, beskådat de utsökta utställningarna med Annie Leibowitz, Lennart Nilsson, Vee Speers och Joel-Peter Witkin måste jag erkänna att jag ångrar att jag inte fixade ett familjemedlemsskap direkt istället för ett enskilt medlemsskap för här kommer det nämligen hängas.

Hög klass på allt, och dessutom inom promenadavstånd inom den vanliga vardagstriangeln studio, hem och skola.

Tips – kalendariet bör man hålla koll på. Det händer nånting hela tiden. (De borde fixa RSS-feed på den)

Här kommer diverse iphone-bilder från senaste Fotografiska-dagarna

Vid entrén möts man av ett gigantiskt äpple (?) av Dan Wolgers.

Utsikten gör sig bättre med riktiga ögon, eller åtminståne med en riktig kamera istället för mobiltelefonen som enbart är bra på att göra saker arty.

Martin Botvidsson är en annan person som är bra på att göra saker arty. Tillåmed när han testar fönsters hållbarhet.

• • Comments [1]

Imorse möttes jag av den här mannen i studion. Den gode kollegan Danne. Han är på väg på jobb nånstans i världen, och tog sitt Kolera-vaccin samtidigt som han försökte packa sina prylar. Själv ska jag till Solna. Fast jag har varit i Turkiet.

• • Comments [0]

Ramlade på lite Behind The Scenes-bilder från en studioplåtning jag gjorde häromdagen med tidigare nämnda showartisten Robert Haglund, och när jag ser dessa bilder slår mig hur jäkla konstigt det måste vara att vara där framför kameran i studion. Förståss. Prylar överallt, kablar, konstiga skärmar, stativ, blixtar, kameror, datorer…

När jag plåtar ”försvinner” mitt vanliga tre-dimensionella seende och övergår till nånslags 2 dimensionell värld. På nått sätt. Innan jag börjar rigga ljus behöver studion vara tom (vilket är jobbigt, eftersom då måste man städa först), för när det är dags att komma på hur det ska se ut måste det vara så få störande element som möjligt när jag, gärna i någonslags svår pretto-pose, ”skissar i huvudet”. Det är som att komma på en låt – man nynnar lite för sig själv och testar lite olika toner och man försvinner mentalt bort från den vanliga världen… Eller som när man ritar/målar. Man hamnar i det berömda ”flow”-läget och tappar kopplingen till den vanliga världen. Det är snarare regel än undantag att folk säger åt mig att jag måste äta och dricka på plåtningar. Måste ju uppfattas OERHÖRT pretto.

Såhär ser det ut egentligen:

Såhär ser jag bilden hela tiden:

Kolla in hela Behind The Scenes-bloggartikeln på Robbans blogg.

• • Comments [1]

Photoshop CS5’s nya råfilshanterare Adobe Camera Raw version 6.0 är ruskigt bra – inget nytt med det (har kunnats testas länge i Lightroom 3) men jag stötte precis på ett riktigt bra användningsområde för den fantastiska brusreduceringen och den obehagliga moiré-effekten som gärna uppstår i småmönstrade detaljer.

Se följande lilla porträtt (föreställande den ypperligt trevlige sångaren Robert Haglund)

Tittar man närmare på den fina kavajen så ser man det välbekanta moiré-färgmönstret (som uppstår när råkonverteraren gör sitt bästa i att räkna ut hur mönstret borde se ut, men tvingas hitta på egna pixlar där ingen färginformation finns på grund av sensorns bayer-mönster som i praktiken innebär att den bara har information om 50% grönt, 25% blått och 25% rött och den får hitta på resten själv puh det va en kompakt beskrivning):

För den oinvigde är alltså Moiré-mönstret de blå-cyan-lila-grönaktiga färgfälten som kryper omkring över tyget. Den nya metod jag just upptäckte vara väldigt bra för att eliminera detta (finns tusen olika andra sätt, så varför inte bidraga med ett till tänkte jag) är att dra upp brusreduceringen i enbart Color-reglaget. Under ytan geggar motorn om enbart färgerna på ett ytterst komplicerat sätt för att behålla detaljer etc och resultatet blir att färgerna tajtas upp = bort med Moiré! Se själva:

Adobe Camera Raw 6.0 ingår alltså i Photoshop CS5 som i skrivande stund enbart finns i trial-version, samt i Lightroom 3 som likaså den finns som nedladdningsbar trial-version hos Adobe.

• • Comments [2]

Tror inte majoriteten av fotografer kan ett skvatt om make-up. Speciellt inte bland den hårigaste sortens fotografen. Ändå står de där och plåtar VDar till årsredovisningar, och budgetarna tillåter inte att man tar med makeup-artist och, kanske framförallt, att det blir lite för pretto helt enkelt.

Själv har jag lite puder och en borste och har lärt mig att man ska ”börja i T-zonen”. Sen puffar jag på lite bara för att få ner blänket och jämna ut hudtonerna lite. Har inte den blekaste aning om just nånting. Puffpuff.

Detta skall det dock rådas bot på! Nu kommer det hållas kvällskurs/workshop i ”Make-up för håriga fotografer”! Makeup-artisten Nina Patro från Make-Up Store har skräddarsytt en kurs för fotografer. 350 kronor kostar det, och då får man, förutom själva kunskapen från kvällskursen även grundläggande fotografvänliga makeup-pryttlar för samma summa på köpet. Kursen kommer hållas på söder i Stockholm.

UPPDATERING 100511

Det blir två kurstillfällen:

26/5 kl. 18.15-20.15 (FULLBOKAT)

24/5 kl. 18.15-20.15 (FULLBOKAT, men datum flyttat från 26 -> 24/5! Bokade personer ska ha fått info om detta.)

31/5 kl. 18.15-20.15 (Några få platser kvar – först till kvarn!)

Vi kommer hålla till i Make-Up Stores lokaler på Götgatan 9.

Vill du gå kursen? All registrering sker via mig, så maila på!

• • Comments [5]

Det har knappast undgått någon stativhuvudnörd att Induro släpper ett nytt huvud med 5 leder, PHQ1 och PHQ3, och det är ett himla hallabalo därute om att det skulle vara revolutionerande eftersom det kombinerar klassiska 3-vägshuvuden med kulledshuvuden. Det låter ju bra. I praktiken är det ett vanligt 3-vägshuvud (pan, tilt, vrid) med en extra panoreringsdel på toppen, samt ovanpå det en glidplatta så man kan shifta kameran i sidled. Bra om man skall göra bra stitchbilder med mera.

Det är SÅ SYND att Induro inte gjorde en version med växelleder istället för de vanliga låsa/låsa upp och sen flaxa omkring okontrollerat utan större precision… Visst, det hade kostat en slant, men jäklar vilket bra huvud… (En växelled innebär att man kan skruva på en ratt för att minutiöst noga vinkla kameran. Ett treväxlat huvud innebär alltså minutiös kontroll i 3 leder. Så ska det vara.)

Huvudet kommer till Sverige i Juli och ser ut såhär

Om man inte orkar vänta tills i Juli kan man ju göra ett eget 5-ledshuvud med exakt samma funktionalitet, men med växelleder! Man tager ett stycke Manfrotto 410 växelledshuvud, petar på en panoreringsklump samt en shiftplatta ovanpå det, och VOILA så har man samma funktionalitet som ”det revolutionerande” Indurohuvudet.

Nej, jag orkar inte ta reda på vad panoreringsklumpen heter (Manfrotto iaf) och inte heller shiftplattan (oxå Manfrotto). Finns garanterat massa varianter på detta också.

Själva konstruktionen blir högre än Indurohistorien, och ska man använda det seriöst är en L-platta att rekommendera för att kunna växla mellan horisontellt och vertikalt utan att tyngdpunkten kommer så jäkla långt ifrån centrum.

• • Comments [0]