Ramlade på lite Behind The Scenes-bilder från en studioplåtning jag gjorde häromdagen med tidigare nämnda showartisten Robert Haglund, och när jag ser dessa bilder slår mig hur jäkla konstigt det måste vara att vara där framför kameran i studion. Förståss. Prylar överallt, kablar, konstiga skärmar, stativ, blixtar, kameror, datorer…

När jag plåtar ”försvinner” mitt vanliga tre-dimensionella seende och övergår till nånslags 2 dimensionell värld. På nått sätt. Innan jag börjar rigga ljus behöver studion vara tom (vilket är jobbigt, eftersom då måste man städa först), för när det är dags att komma på hur det ska se ut måste det vara så få störande element som möjligt när jag, gärna i någonslags svår pretto-pose, ”skissar i huvudet”. Det är som att komma på en låt – man nynnar lite för sig själv och testar lite olika toner och man försvinner mentalt bort från den vanliga världen… Eller som när man ritar/målar. Man hamnar i det berömda ”flow”-läget och tappar kopplingen till den vanliga världen. Det är snarare regel än undantag att folk säger åt mig att jag måste äta och dricka på plåtningar. Måste ju uppfattas OERHÖRT pretto.

Såhär ser det ut egentligen:

Såhär ser jag bilden hela tiden:

Kolla in hela Behind The Scenes-bloggartikeln på Robbans blogg.

• • Comments [1]