Tyvärr visade det sig att det inte riktigt var läge att göra detta test seriöst eftersom iPhone 4 har problem med vitbalansering i varmare ljustemperaturer (glödlampor etc) som gör att (speciellt) hudtoner blir helt uppåt väggarna gula och äckliga.

Detta borde vara en mjukvarugrej, så en uppdatering är på sin plats – speciellt eftersom jag inte är ensam om att observera detta (Googlesökning på iphone 4 auto white balance issue) borde det inte ta allt för lång tid.

Håller man sig däremot i kallare färgtemperaturer (dagsljus mao) så är det inga problem, och utan att ha gjort några seriösa tester ser man klart och tydligt vilken överlägsen kamera det är i iPhone 4.

Här är en enkel jämförelse mellan iPhone 4 och iPhone 3Gs, plåtat i en kallare färgtemperatur (3700K) så autovitbalansen inte ska få spel:

Den automatiska exponeringen fungerar strålande i iPhone 4 jämfört med iPhone 3Gs som ligger på tok för lågt. Vitbalanseringsmässigt gör iPhone 4 likaså där ett betydligt bättre jobb än iPhone 3Gs.

Tittar man närmare på bildkvaliteten mellan dem är det inget snack om att iPhone 4 är överlägsen. Det skall bli mycket intressant att se vad den presterar ute i riktiga livet. Dessa ljussatta bilder är så långt ifrån verkligheten man kan komma – och det är just i verkligheten det är tänkt att de skall användas.

Bilderna är fotograferade under exakt samma tidpunkt med båda telefonerna brevid varandra. I båda fallen ställde jag in skärpan på ögonen. Telefonerna stod lutade stadigt mot ett stativ, så något katastrofalt kameraskak har inte orsakat oskärpan – utan jag tycker snarare det ser ut som skärpan ligger på örat istället för ögonen vilket gäller för båda modellerna även om det syns allra bäst på iPhone 3Gs-bilden.

Det var ett berg av fälgar som skulle plåtas – och detta på väldigt kort tid (ovanligt! verkligen!) varför logistiken, ljussättningen, samarbetet med reklambyråfolket, lagerpersonalen och kaffemaskinen var tvunget att funka klanderfritt för att vi skulle klara av detta tunga jobb. Lagerlokalen var ett gigantiskt Fort Knox (tror iofs Fort Knox e gigantiskt i sig, men jag åsyftar den rigorösa säkerheten som Fort Knox ofta får representera – inte lokalstorleken). Man fick bara komma in och ut på bestämda tider, förbokat, eftercheckat, kontrollanter, bitska vakter. Neonorange väst och illgul hjälm skulle man ha på sig (neonvästar är jätteinte bra alls när man plåtar med blixtljus).

Lyckligtvis var lagerlokalen bemannad dygnet runt varför vi likaså kunde vara där hur länge vi ville. Vilket vi också var. Under 2 dygn fotograferade vi väldigt mycket och sov väldigt lite (ovanligt! verkligen!).

Strax över 70 fälgar och 30 navkapslar skulle plåtas. Och detta i 2 vinklar. Thats alot – Thanks alot. I alla fall om man har ambitionen att göra det snyggt. Helst vill man ju ljussätta varje produkt för sig, men det var omöjligt i detta fall varför ljussättningen måste fungera på alla fälgar. Till råga på allt skulle bilderna tryckas snabbt som bara den, så någon tid för Photoshoppande av alla dessa hundratals bilder en och en var likaså det bara att drömma om.

Vinklar och avstånd måste sitta perfekt i varje bild eftersom det inte fanns tid för justeringar eller efterbearbetning. Vi använde två små lasrar från Claes Ohlsson (sånnadär man använder för att sätta upp tavlor rakt etc) som vi satte fast på stativ och använde för guida fälgarna perfekt inför varje bild. Helt oumbärligt smidigt.

Så när väl plåtningen rullade på jobbade vi enligt följande program:
10 While not fälg.eof
10 Packa ur fälgen ur orginalkartongen
20 Slå upp vilken sorts centerproppsmärke just den fälgen skulle ha och montera det.
30 Skrubba bort ev klistermärken, sprita bort ev tuschmarkeringar, putsa fälgarna rena från allt detta ständiga, jäkla damm som syns extra bra när man plåtar med Hasselblad.
40 Placera in fälgen försiktigt på den vita pappersfonden enligt lasrarnas linjer, justera, rotera, putsa lite till
50 Exponera bilden
60 Skriv upp filnamnets löpnummer i diverse listor
70 Backuppa filen (jag är hysteriskt noga med att backuppa a.s.a.p på förekommen anledning)
80 Wend

Hm. Jag sitter just nu på X2000-tåget och har skickat lite behind the scenes-bilder från telefonen till denna dator för att lägga upp här, men bilderna verkar inte komma fram… Jag får uppdatera detta inlägg med dessa bilder för lite exotiska lagerlokalsbilder.

Här är ett litet montage på alla dessa fälgar:

Här är ett inzoomat utsnitt:

Och såhär nånting bidde varje slutbild:

(Klicka på den för att tanka hem den högupplösta versionen)

Bilderna skulle användas på 2 sätt. Med helt vit bakgrund, samt med lite mer tonalitet och ”liv” för större printmaterial. Friläggningen av 152 bilder gjordes av företaget Clipping Provider i Thailand på några timmar (via www.frilagg.se). Här är en bild på friläggningspersonalen som jobbar dygnet runt:

Denna tävling blir betydligt svårare. Be – tyyyydligt.

Tävlingsbeskrivningen är som följer:

”En animerad gif på minst 2 och max 25 bilder som föreställer en giffel som tar livet av sig”.

Varje deltagare får enbart skicka in ett bidrag.

Filnamnet på giffen skall innehålla animationens titel och faller därför under rådande regelverk för namngivning av filer i normala datorsystem. Deltagarens för- och efternamn samt kontaktuppgifter skall stå i mailet varvid själva giffen är bifogad.

Tidsfördelningen mellan varje bildruta i animationen får fördelas såsom det passar upphovsmannen/kvinnan bäst. Dock rekommenderas att inte den totala tiden överstiger en normal människas tålamod.

För de som inte besitter teknisk kompetens att generera en animerad giff enligt ovan nämnda restriktioner, eller över huvudtaget, får jag be att stå över denna tävling då någon som helst teknisk support inte finns att hämta här. Om teknisk support hämtas från annan ort än den egna kompetensarsenalen uppmuntras dock detta då det främjar både arbetstillfällen och trevliga pysselstunder. Mellan raderna ses även om det är flera upphovsmän/kvinnor/mix bakom ett vinnande alster, men ni får lösa fördelningen av eventuell vinst på bästa vis själva.

Juryn bedömer varje verk under största tystnad.

Tävlingsperiod är från och med i skrivande stund (29 maj, 04:43) till den 14 juni, 20.00.

Vad vinster består i får jag be att återkomma om, men en vinst av fysisk art utlovas. Äror skiter vi i. Här är det hårda paket som gäller.

Extraregel: Croissant kan ersätta giffel. Vissa påstår att det e samma sak, andra inte.

Nu får framtiden utvisa hur iPaden kommer falla in i arbetsflödet/livet. Jag har några starka aningar att det blir den som blir den naturliga vägen in i kalendern för bokningar, kontakter, todolistor, småmail, twitter/msn/etc som kan stå och gå utan att störa storjobbdatorn som trivs i lugn och ro… Allt småtjaffs som man vill vara nära hela tiden, men egentligen inte vill ska ta ens fokus från retusch/administration/etc på stordatorn. Som en filofax från 80-talet, men online med allt.

Det enda jag saknar nu är en skålformad iPadhållare man kan ställa på magen, och ett par qwerty-sommarshorts. Sen e jag redo för sommaren!

Redan dagen efter hade jag en plåtning där jag kunde stå och chitchatta med makeup-artisten om hennes val av foundation, och hon blev alldeles eld och lågor när jag initierat lyfte på det mineralbaserade, genomskinliga pudret och sa några väl valda ord. Ojojoj. ”Kunskap” är alltid kul.

Jag har alltid hyst en stor respekt till duktiga makeup-artister, och efter denna kurs inser jag hur mycket kunskap och erfarenhet det ligger bakom. Hatten av. Men nu kan jag få till ett snabbt porträtt på en mellanchef i en korridor med fula tavlor att bli ok. Mellanchefen alltså. Inte tavlorna.

Nina visar och berättar

Manliga män på rad applicerar produkter (nej, jag har inte rouge på kinden. Detta är innan mejk)

Mera manliga män på rad som gör sig fotomässigt undersköna

Vi mejkade halva ansiktet för att kunna se skillnaden

Men det finns någonting som är ännu bättre. ”Bookends”. Vikbara skärmar som står själva, och som man kan kombinera ihop i en herrans massa olika varianter. Dessa finns mig veteligen inte att köpa någonstans, utan man måste göra dem själv. Jag gjorde ett gäng med hjälp av megastora Kapa-skivor, svart Moltontyg, Gaffa och en elak häftpistol.

Dessa kostar en slant att tillverka jämfört med frigolitvarianten, men uj va bra de är. Kapa-skivorna är det dyraste, och jag lyckades bara få köpa dem i 10-pack vilket gick loss på en del pengar. Men vi var flera fotografer som delade på det, så det blev inte så blodigt. Moltontyg är ett ljustätt, kraftigt och flamskyddat tyg som ofta finns på teatrar och andra scenliknande ställen, och när jag gick till de sedvanliga tygaffärerna för att köpa Molton kostade det en jäkla massa hundratals kronor metern… Men så fick jag tips om ljudbalans.se som säljer svart, ljustät (330g/m2) scenmolton för 110kr/m! Woho!

Själva monteringen gick till så att jag gaffade ihop ändarna på yttersidan, och häftpistolade fast gaffan mot kortändarna. Sen kläddes denna yttersida med tyget som häftpistolades fast. Piece of kaka.

Hög klass på allt, och dessutom inom promenadavstånd inom den vanliga vardagstriangeln studio, hem och skola.

Tips – kalendariet bör man hålla koll på. Det händer nånting hela tiden. (De borde fixa RSS-feed på den)

Här kommer diverse iphone-bilder från senaste Fotografiska-dagarna

Vid entrén möts man av ett gigantiskt äpple (?) av Dan Wolgers.

Utsikten gör sig bättre med riktiga ögon, eller åtminståne med en riktig kamera istället för mobiltelefonen som enbart är bra på att göra saker arty.

Martin Botvidsson är en annan person som är bra på att göra saker arty. Tillåmed när han testar fönsters hållbarhet.

Ramlade på lite Behind The Scenes-bilder från en studioplåtning jag gjorde häromdagen med tidigare nämnda showartisten Robert Haglund, och när jag ser dessa bilder slår mig hur jäkla konstigt det måste vara att vara där framför kameran i studion. Förståss. Prylar överallt, kablar, konstiga skärmar, stativ, blixtar, kameror, datorer…

När jag plåtar ”försvinner” mitt vanliga tre-dimensionella seende och övergår till nånslags 2 dimensionell värld. På nått sätt. Innan jag börjar rigga ljus behöver studion vara tom (vilket är jobbigt, eftersom då måste man städa först), för när det är dags att komma på hur det ska se ut måste det vara så få störande element som möjligt när jag, gärna i någonslags svår pretto-pose, ”skissar i huvudet”. Det är som att komma på en låt – man nynnar lite för sig själv och testar lite olika toner och man försvinner mentalt bort från den vanliga världen… Eller som när man ritar/målar. Man hamnar i det berömda ”flow”-läget och tappar kopplingen till den vanliga världen. Det är snarare regel än undantag att folk säger åt mig att jag måste äta och dricka på plåtningar. Måste ju uppfattas OERHÖRT pretto.

Såhär ser det ut egentligen:

Såhär ser jag bilden hela tiden:

Kolla in hela Behind The Scenes-bloggartikeln på Robbans blogg.