Jaha. Då va man ju tvungen å göra en liten stillfilm som alla andra.

• • Comments [6]

Idag plåtades det i svartvitt vilket är trevligt då det hör till ovanligheterna. Mjukt, vitt och cleant, men ändå med lite riktning och en touch av gradient för att inte göra det alltför omänskligt perfekt.

En av bilderna rakt ut ur kameran:

• • Comments [0]

Det finns många HDSLR-riggar därute på marknaden, men den överlägset bästa alla kategorier är den Swedish Chameleon gör. Nu kör de en tävling där priset inte är nådigt heller, utan man kan vinna deras stora rigg SC:Large som är the shit i riggväg! Enkel tävling är det oxå – den som gör bästa filmen vinner. Läs mer om tävlingen på www.swedishchameleon.se och sätt igång å filma, för detta är stort.

• • Comments [0]

Helgen den 19-20 mars höll jag en workshop på Fotografiska Muséet i ljussättning för en fantastisk grupp deltagare i den makalösa miljö som Fotografiska har. Fotografiska Akademin stod bakom arrangemanget, och jag roddade ihop en kurs som fokuserade på hur man kontrollerar ljus. Min ”pedagogiska metod” bygger på att dela upp ljus i olika beståndsdelar, som vart och ett kan kontrolleras.

Kursdeltagarna varvade teori med praktik, och avslutade det hela med att ljussätta tre ”riktiga bilder”. Stylisten Brandy Harriton och jag kokade ihop en story som Brandy förverkligade, Make-up-artisten Maria Karita Gförer trollade med penslar, färger och majsmjöl, Modellen Emma M från Elite glänste under denna världens effektivaste plåtningssession x 3 där kursdeltagarna tillsammans riggat och fixat allt.

Här är de färdiga bilderna. Tjusigt va?

Kursdeltagare: Angelica Klang, Arne Keller, Ghazi Baghlanian, Ingvar Skeberg, Jens Larsson, Joakim Roslund, Maja Bjåland, Marie Näslund, Rikke Lind, Robert Claesson, Tommy Hansen, Tove Andersen Tormod

• • Comments [3]

Termen betyder ljus som man inte riktigt vet var det kommer ifrån, men man kan använda det även om man vet var det kommer ifrån. Här kommer en variant på ghostlight som, trots att den är ganska självklar, ofta orsakar huvudbry om man inte är helt hemma på effekten.

Lite överdrivet förklarat kan man säga att man får en hotspot som är en reflektion av blixtröret, och agerar som en ny ljuskälla i reflektorn. Ju smalare ”glimt” från reflektorn, destå mindre ljuskälla = vassare skuggkanter som verkar komma från en mystisk vinkel. Med hjälp av att flytta blixten eller använda barndoors (eller varför inte lite härlig Gaffatejp) så kan man skärma bort effekten av ghostlight/spökljus.

Detta ser man väldigt ofta som oönskad kicker från en blixt som är tänkt att enbart lysa upp en bakgrund. Gärna på herrar i slips som har krage, så en vass skugga från kragen tydligt markeras tvärs över halsen snett bakifrån…

Givetvis kan ghostlighten användas medvetet också, men jag skulle inte rekommendera det i första hand jämfört med att använda en dedicerad blixt för ändamålet eftersom man inte kan kontrollera den så lätt. Men är det bråttom i t.ex porträttsammanhang så är det ett snabbt sätt att fixa en (ganska ful) kicker.

• • Comments [2]

Drog en sväng till Norrköping för att plåta lite, och gjorde en lite annorlunda riggning för en sådan miljö. Stället vi skulle plåta på var en våning med två rum i fil. Stuket skulle vara studiokänsla, ljust och skirt.

Jag ville utnyttja djupet i lokalen för att få en så mjuk och fin bakgrundston som möjligt, så vi riggade såhär:

Som huvudljus använder jag en beautydish med grid för att få ett fokuserat ljus på huvud/överkropp. En normalreflektor med grid användes oxå framifrån för att trycka till ett koncentrerat ljus på skorna. Att dela upp ljuset framifrån såhär är väl inte direkt standard, och kan orsaka problem om man är ute efter ett mer enhetligt och ”brett” ljus men här ville jag ha en ljussatt studiokänsla. Vidare så användes en ZoomSpot rakt frammifrån för att lägga lite horisontella ljussträck tvärs över alltihop för att ytterligare slå an en medvetet ljussatt ton. Ljuset bakifrån ändrades lite då och då, men grunden var att två softboxar både gjorde dubbla kickrar bakifrån samtidigt som de lös upp golv och bakgrund och gav en ruskigt mjuk gradient över den långa bakgrunden som gör att det känns dyr stor-studio. Vidare så användes en griddad NarrowBeam rakt ner på fötterna bakifrån för att dels ge en skarp kicker från vänster över benen, och ett par tydliga skuggor bakifrån för att ge lite motljus-känsla som kontrast till huvudljuset tydliga riktning.

Det fanns ett par ”skira” gardiner i våningen som vi stal…

…och hängde upp ovanför där modellerna skulle stå. Här är en bild på mig där man ser lite mer av röran .

Vill föressten passa på att göra reklam för världens bästa firewire-repeater-kabel. Jag har testat många varianter (både med och utan extern strömkälla), men denna är den ENDA som någonsin lyckats hålla kopplingen mellan bladaren och datorn vid liv utan ett enda avbrott genom tusentals bilder. Lindy heter den. Köpt på Goecker.

Sen var det dags att börja plåta, och i vanlig ordning hotar jag modellen för att få rätta uttrycket, och här är en bild som visar hur jag hotas.

Sen var det bara att plåta på. Pang pang. Först ut var en omslagsbild… Rena ytor för ADn att skriva massa förstasidestext på är ett måste, och ett ljus där ansiktet är det som fångar mest uppmärksamhet – därav en mörkare och mindre kontrastrik undre del.

Sen var det dags för ett gäng andra outfits. Pang, pang, pang. Här ser man hur mjukt och fin bakgrundsgradienten blir när man har ett stort avstånd till bakgrunden att leka med. Det är plåtat med 80mm på mellanformat.

Killen fick ett lite mer dramatiskt ljus. Inget ljus mot bakgrunden och blixten till vänster i bild är med och härjar till det hela lite. Rörelseoskärpan på hans gardinviftet är tillskruvad efteråt. Ljussträcket på hans mage kommer från en ZoomSpot som egentligen skulle vara till för att lysa olika mönster, men jag lyckades glömma mina mönstermallar hemma i Stockholm… Men ZoomSpotten va bra på att göra horisontella sträck ändå. Tanken med den horisontella linjen är att bryta av mot allt vertikalt och ge ljussättningen någon slags konstighet i allt uppstyltat.

Å här är ytterligare en bild på två modeller på en gång… Häpp!

Vi plåtade massa mer bilder, men tror inte det finns något mer att säga om det hela. Så gonatt!

• • Comments [5]

Idag kom något jag väntat på länge, och jag är alldeles lyrisk och studsar upp och ner av glädje. 40 meter synkkabel! Jamenar, hur sanslöst coolt är inte det? Inte? Joho? Joho!

Lång synkkabel är inte det lättaste att få tag på nuförtiden i radiosynkarnas tidervarv, så det var med en rejäl pust jag pustade ut när jag lyckades hitta de 4 sista 10-meterskablarna som Broncolor tillverkat innan de la ner tillverkningen. Lite som att få tag på jeans som kommer från sista biten på tygrullen, eller en taxislip med rödsträck för att rullen håller på att ta slut…

Så, vad i hela friden ska man ha detta till då? Jo – när man plåtar inomhus på location och har blixtar ute som lyser in genom fönster så är det inte helt ovanligt att radiosignalen från PocketWizard inte går fram. Ibland på grund av tjocka, elaka väggar eller att glasrutorna har inbyggda värmeslingor, eller bara för att världen är ond och vill jävlas. Ibland funkar det bara inte, och det MÅSTE alltid funka. 100%, jämt, jämt, jämt.

När detta har inträffat för mig (ganska ofta faktiskt eftersom jag är flitig nyttjare av blixtljus utifrån in) så har man fått lösa det genom att placera pocket wizards ut genom ett fönster eller köra blixtarna ute som slavar, och sen ha en blixt inifrån som triggar dem. Denna typ av nödlösning tar alltid en jäkla massa tid, strular gärna och tar enorma mängder energi från själva fotograferingen.

Nu är det slut på detta. Nu har jag en fool-proof lösning. Old school synk-kablar.

• • Comments [9]

Hittade en lysande liten applikation på App Store som jag blev beroende av på en gång: Clyppan. En clean och fin klippbordsmanager. Konceptet är knappast något nytt, och jag har lekt med klippbordsmanagrar många gånger tidigare i mina windows-dagar, men aldrig på mac. Kanske finns massa varianter därute, men jag kände direkt att denna är precis så slick, och har den funktionalitet som jag vill ha så jag letar inte ens efter alternativ (vilket jag egentligen är fullt medveten om bara är en skyddsmekanism eftersom jag så snabbt hostade upp 75:- för betalversionen – men så funkar jag).

I gratisversionen av Clyppan lagras de senaste 5 sakerna du kopierat med cmd+c. I betalversionen kan man lagra upp till 1000 kopieringar. Trycker du shift+cmd+c så kommer Clyppan-fönstret upp och du kan (med tangentbordet styra allt – man har sällan handen på musen när man sitter å kopierar saker) stega omkring bland dina kopieringar, previewa dem med mellanslag och pejsta ut dem med Enter. Allt är sökbart, och dessutom lagras allt på hårddisken, så allt finns kvar även när du startar om datorn.

Med shift+cmd+v kör man ”Rapid Paste” som är en funktion för att först pejsta som vanligt, och sen automatiskt hoppa till nästa kopierade grej. Detta gör att du snabbt kan kopiera massa saker på ett ställe, för att lika snabbt kopiera ut alla sakerna på något annat ställe. CopyCopyCopy – PastePastePaste.

För övrigt tycker jag någon borde döpa en katt till Paste. Katten Paste.

• • Comments [4]

Fick ett önskemål om att visa hur det går till när man synkar separat ljud med film med hjälp av programmet PluralEyes, så jag tog med mig en 5D och en Zoom H1 på lunchen och bad mina fantastiskt trevliga vänner Johanna och Jeroen att agera framför kameran.

Filmen spelas alltså in med 5D-kameran som även tar upp ljudet med den interna micken, och Zoom H1 spelar in Jeroens tal som sparas som en separat fil på H1. Har sedan flyttat över ljud och bild till Final Cut och tjongar ihop det med hjälp av PluralEyes från Singular Software. Sjukt bra program.

PluralEyes finns även som enskild applikation som då heter DualEyes så man kan använda det utanför sitt redigeringsprogram.

• • Comments [0]

Helgen den 19-20 mars är det workshopdags på Fotografiska. Då tänkte jag hålla en djupdykning i ljussättning på en lite mer köttig nivå för de som blixtrat ett tag och vill lära sig få kontroll på ljuset. Läs mer på Fotografiska Akademiens kursbeskrivning.

Jag har kört denna kurs några gånger förrut, men detta är första gången som den är på två hela dagar vilket känns fantastiskt roligt. Det blir teori och praktik, mycket fotoprat och förhoppningsvis en och annan schysst bild som tas.

[UPPDATERING] Kursen är fullbokad…

• • Comments [0]