Olika blixtar har lite olika färgtemperatur, inget nytt. Samma blixt har dessutom olika färgtemperatur beroende på hur starkt man kör den. Inget nytt det heller. Dock är det intressant att veta hur mycket det skiljer sig mellan starkast och svagast – speciellt om man blandar flera blixtar med olika styrkor. Sätter man sedan på en softbox på så påverkar även det temperaturen.
Plåtar man produkter, interiörer, kläder eller liknande så är det småkatastrof om man får blandtemperaturer som syns eftersom det kräver extra efterbearbetning som inte går att lösa med vanlig vitbalansering.
Själv har jag länge, länge tänkt att jag skulle ta reda på hur just mina blixtar mår gällande detta och helt enkelt ta reda på vilken temperatur de har på varje styrka, men det har lixom inte riktigt blivit av förräns häromdagen när jag produktfotograferade ett stort, vitt skåp och använde Profoto D4 blandat med Profoto D1 på olika styrkor med resultat att jag fick olika temperaturer på olika ställen.
(Tyvärr kan jag inte visa bilden på skåpet då det är företagshemligheter som inte får visas publikt. Jag vågar yppa att skåpet inte innehåller kläder till vardags, utan snarare elektronik som får världen att få runt. Ypp, ypp.)
Hur som helst. Nu var det dags att ta reda på hur färgtemperaturerna låg till varför jag helt enkelt plåtade en färgkarta med varje blixt på varje styrka, och dessutom med och utan inställningsljus. (Inställningsljus har nämligen en mysig förmåga att blanda in sin temperatur i blixtljuset när man kör på svag styrka, men frågan är hur mycket – så det ville jag också ta reda på.) Sedan vitbalanserade jag en himla massa gånger och tog ut medeltemperaturen (varje gång man vitbalanserar får man små differenser beroende på brus och andra skiftningar i bilden)(vilket är en av de största skillnaderna när man kör småbild och mellanformat – med Hasselblad och digitalt bakstycke är vitbalansering en helt annan historia – där är färgerna toktajta).
Här kommer först en härligt nördig bild som visar den totala datan min lilla undersökning ledde fram till:
Eftersom det där snarare ser ut som en familjebudget än någonting intressant så kommer här en lite mer barnvänlig version som visar hur färgtemperaturerna (Kelvin) ändras när inställningsljuset är avstängt:
Längst till vänster i diagrammet är styrkan på blixten. På höjden ser man färgtemperaturen. En perfekt blixt skulle ligga på 5600 grader Kelvin oavsett blixtstyrka. Ju högre upp i diagrammet, destå blåare ton, och ju längre ner destå rödare. Solljus räknas vanligtvis som 5600, och det är detta som sensornerna i kamerorna är kalibrerade efter. Allt annat än 5600 måste kameran justera genom att förstärka röd eller blå signal. Hej brus. Hej sämre dynamiskt omfång. Hej sämre kvalitet.
Här kommer så ett väldigt likt diagram som visar samma sak, men denna gång med inställningsljuset påslaget hela tiden.
Visst äääär det härligt med stapeldiagram som bevisar saker och ting? Ska tillägga att denna lilla undersökning utfördes under ytterst kontrollerade förhållanden med mina mått mätt, men med riktiga mått mätt (typ på ett institut i något avlägset land) så är detta givetvis bara fånerier. Men det räcker för mig. Tack vare dessa nuffror så vet jag t.ex att det skiljer 1350 grader Kelvin mellan Profoto D1 250′s lägsta och högsta effekt när inställningsljuset är på. I praktiken innebär det att man kompenserar med orangefilter på blixten så får man perfekt temperatur, och har man koll på detta innan så slipper man glömma ta med sig orangefilter när man ska ut å plåta vita hästar eller liknande otyg.
Såhär olika uppfattas alltså temperaturen med en och samma blixt (D1 250) mellan två olika styrkor:
Som sagt, vitbalanserar man är det inga problem (eller, jo, men det tar vi en annan gång), men kör man två blixtar samtidigt på olika styrka så kan det bli problematiskt. Föreställ er vad som händer med t.ex ett porträtt där man har huvudljus med den ena temperaturen och lättningsljus med den andra. Där ljuset blandas blir det en mix utan större problem, men där ljuset INTE blandas (t.ex under näsa, skuggsida etc) får huden en helt annan ton. Där ljuset blandas lite olika mycket får man ytterligare annorlunda hudtoner. Givetvis kan detta vara ett medvetet och kreativt val, men vanligtvis innebär det snarare svordomar bakom vitbalanseringsverktyget i råkonverteraren eftersom det inte går att vitbalansera neutralt.
I exemplet ovan så visar jag en ganska extrem förskjutning – detta beroende på hur just den blixten är konstruerad. Profoto D4 2400 t.ex är oerhört mycket jämnare än den mycket klenare D1 som tvingas hantera mycket svagare strömstyrkor med resultat att energinivåerna i blixtröret aldrig hinner upp till några 5600 Kelvin, och dessutom blandades inställningsljuset som ligger ännu lägre temperaturmässigt. Detta är alltså inget ”fel”, utan en konsekvens av vad man har för blixtar. Som vanligt kan plånboken åtgärda det mesta. Broncolor t.ex är brutalt stabil, och tillåter till och med att man själv rattar in vilket kelvintal man vill åka på. Precision som kostar. Men plåtar man sånt som kräver den precisionen så…
Upprepar återigen det jag sa nånstans däruppe – detta kan man åtgärda med lite färgfilter som köpes hos vilken välsorterad fotohandlare som helst. Färgerna heter CTO och CTB och finns i olika styrkor. CTO = Color Temperature Orange, CTB = Color Temperature Blue.
Handlas t.ex här:
[UPPDATERING AV BLOGGINLÄGG 2011-01-27]
Vill poängtera att detta INTE är någon som helst kritik mot något blixtmärke, utan ett upplyftande av en konsekvens som gäller ALLA blixtar. Såhär är det. Alltid. Genom att investera lite tid i att ha koll på sina blixtar kan man t.ex få en billigare blixt att bete sig som en dyrare blixt genom att tajta till temperaturen med färgfilter. Det är väl investerad tid.
